satans unge
satt just o kikade runt på Face o ja hittade en gammal skolkamrat som ja inte va vän med. Vet ni att det nästan knöt sig i magen nör ja skulle skicka en vän förfrågan. Vi va så jävla elaka mot henne i högstadiet. Jag är inte den som är minst oskyldig, Men fy fan så elak ja kunde vara förr. Tänker inte skylla på någon annan utan ja vet att ja va kunde vara jävlig mot vissa som inte va "stöpta i lika form" som ja o mina vänner. Det kunde räcka med att nån inte sminkade sig så gav man sig på den personen.
Idag när man tänker tillbaka på högstadietiden så skäms ja faktist. Ja skäms för att ja behandlade vissa som luft o ja aldrig ingrep när någon blev mobbad! Egentligen va ja bara en feg jävla skit som trodde att hon va bättre än alla andra. Jag trodde att ja hade rätten att trampa på nån annan. Jag kanske inte va typen som tog striden men ja va absolut den som stod bakom o skrattade hånfullt o det kan i vissa fall vara värre.
Jag får ångest o skäms till den mildaste grad och om ja skulle träffa dessa personer på stan så skulle ja inte våga titta på dom för idag känns det som att det är jag som är i deras högstadieskor och det är rätt åt mig att få känna så ett par sekunder i livet för det va så dom kände varje dag i nästan 3 år.
Mobbing är ett av de största problemen i de svenska skolorna. Barn och ungdomar kan vara jävligt elaka mot varandra för ingenting. Man ska behandla personer runt omkring sig som man själv vill bli behandlad.!
Det största felet ligger hos mobbaren och det finns alltid en anledning till att personen mobbar. Min var att ja var en osäker tonåring som sökte någonting. Mobbare kan oftast inte sätta fingret på själva vad det är som får dom att mobba eftersom man själv ser sig som flefri. Det är där lärarna ska ta sitt ansvar o träda in. Barn och ungdomar kan inte lösa så här stora problem själva. Visa dig som lärare! visa att du finns o att du bryr dig om vad som händer.
Många lärare på min skola gick oftast bara förbi. Visst man fick en tillsägelse för svordomar o det skulle givetvis gå vidare till min lärare men mer än så var det aldrig. Istället så lät det ofta så att "det här är inte mina elever och hör inte till samma arbetslag." Nej men tack! för det första så såg dom ingenting som inte rörde dom eller deras arbetslag för det andra så hade dom ALDRIG en tanke på den personen som blev utsatt!
Hjälp varandra och va snälla mot varandra. Det vinner man alltid på i längden för då slipper man känna sig som en jävla idiot med skuldkänslor när man är vuxen o insett sina fel man gjorde som dum o förvirrad tonåring.
Angående vän förfrågan på face så skickade jag en. Avslår hon den så vet ja varför o tillåter hon den så är hon en god människa som kan fölåta.
/Malin
Idag när man tänker tillbaka på högstadietiden så skäms ja faktist. Ja skäms för att ja behandlade vissa som luft o ja aldrig ingrep när någon blev mobbad! Egentligen va ja bara en feg jävla skit som trodde att hon va bättre än alla andra. Jag trodde att ja hade rätten att trampa på nån annan. Jag kanske inte va typen som tog striden men ja va absolut den som stod bakom o skrattade hånfullt o det kan i vissa fall vara värre.
Jag får ångest o skäms till den mildaste grad och om ja skulle träffa dessa personer på stan så skulle ja inte våga titta på dom för idag känns det som att det är jag som är i deras högstadieskor och det är rätt åt mig att få känna så ett par sekunder i livet för det va så dom kände varje dag i nästan 3 år.
Mobbing är ett av de största problemen i de svenska skolorna. Barn och ungdomar kan vara jävligt elaka mot varandra för ingenting. Man ska behandla personer runt omkring sig som man själv vill bli behandlad.!
Det största felet ligger hos mobbaren och det finns alltid en anledning till att personen mobbar. Min var att ja var en osäker tonåring som sökte någonting. Mobbare kan oftast inte sätta fingret på själva vad det är som får dom att mobba eftersom man själv ser sig som flefri. Det är där lärarna ska ta sitt ansvar o träda in. Barn och ungdomar kan inte lösa så här stora problem själva. Visa dig som lärare! visa att du finns o att du bryr dig om vad som händer.
Många lärare på min skola gick oftast bara förbi. Visst man fick en tillsägelse för svordomar o det skulle givetvis gå vidare till min lärare men mer än så var det aldrig. Istället så lät det ofta så att "det här är inte mina elever och hör inte till samma arbetslag." Nej men tack! för det första så såg dom ingenting som inte rörde dom eller deras arbetslag för det andra så hade dom ALDRIG en tanke på den personen som blev utsatt!
Hjälp varandra och va snälla mot varandra. Det vinner man alltid på i längden för då slipper man känna sig som en jävla idiot med skuldkänslor när man är vuxen o insett sina fel man gjorde som dum o förvirrad tonåring.
Angående vän förfrågan på face så skickade jag en. Avslår hon den så vet ja varför o tillåter hon den så är hon en god människa som kan fölåta.
/Malin
Kommentarer
Postat av: sara peng
du har väl aldrig varit elak?
Trackback